Vi behöver nya namn

9789146224150

Igår var det världsbokdagen på biblioteket där jag arbetar och då passade vi på att tipsa om lite olika böcker från när och fjärran. Jag valde att tipsa om två böcker från Afrika och den ena av dem var Vi behöver nya namn av NoViolet Bulaway som jag läste i höstas. Jag tycker den boken är så bra och tycker den lite oförtjänt inte riktigt kommit fram i ljuset.

Bulawayo nominerades till Bookerpriset 2013 för boken och är den första författaren från Zimbabwe som förärats med en nominering. Sedan tonåren är hon bosatt i USA och hon har därmed gjort samma slags uppbrott som bokens huvudperson gör.

Boken tar sin början när Darling är 9 år. Hon bor i ett plåtskjul i en kåkstad som ironiskt nog heter  Paradise. Hennes familjs riktiga hus i Zimbabwe har blivit förstört av regeringen precis som så många andra familjers hus i Zimbabwe.

På dagarna hänger Darling med sina vilda och galna kompisar och hittar på rackartyg. Genom genom barnets naiva och osentimentala röst så får vi reda på om tillvaron i Paradise. Det är en tillvaro som beskrivs både med humor och värme samtidigt som man som läsare förstår vilken riskfylld och farofylld värld Darling lever i. Zimbabwe är ett blödande land, fyllt av fattigdom, våld och hot. Människorna flyr landet och drömmer om ett annat liv i USA eller Västeuropa.

En dag får också Darling chansen att resa till USA det förlovade landet och lämna sitt hemland. Men på nära håll är det nya landet inte så skimrande som man drömt om. Darling upplever både ett stort utanförskap och en ny slags fattigdom. Medan de i  Zimbabwe förväntar sig att de ska skicka pengar hem har de svårt att klara tillvaron i USA.

Detta är både en uppväxtskildring och om uppbrott, att lämna sitt land och leva i exil i ett annat land. Den beskriver brutalt utanförskapet, om att försöka finna sig tillrätta i en ny tillvaro, förväntningarna hemifrån och om att tillslut inte känna sig hemma någonstans.  Berättelsen känns förstås igen från både verklighet och andra romaner men jag tycker Bulawayo lyckas berätta det på ett alldeles eget sätt genom Darlings röst.

Jag sitter både och ler och har en klump i halsen under läsningen. Det är humor och värme, det är utanförskap och förnedring. Det är vackert och brutalt.

Titel: Vi behöver nya namn
Författare: NoViolet Bulawayo
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Wahlström & Widstrand
Köp den på Adlibris, Bokus eller CDONAndra som bloggat om boken: Lyrans noblesser, och dagarna går

 

 

 

Jag lät dig gå

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

En roman som överraskade mig fullständigt är Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Sällan har jag faktiskt varit så arg och upprörd under tiden som jag läst en bok. Jag kommer på mig själv att jag under läsningen utropar högt för mig själv: – Nä men lägg av! – Nej nej nej! – Sluta! under läsningen.

Jag började lyssna på boken på Storytel i tron att det var en deckare men det visade sig rymma även ett helt annat innehåll.  Det är väldigt svårt at skriva om boken utan att förstöra läsupplevelsen så jag väljer att vara rätt kortfattad när det gäller handlingen.

Jag var först lite motvillig till att läsa boken eftersom den börjar med en sån tragisk händelse, en 5-årig pojke blir påkörd av en bil och mamman står bredvid och blir vittne till händelsen. Föraren åker därifrån och smiter från olyckan och där börjar själva polisarbetet med att ta reda på vem föraren av bilen är.

Efter den så fruktansvärt tragiska olyckan bestämmer sig Jenna Grey att ge sig av från den plågsamma händelsen och försöka börja ett nytt liv på nytt. Hon flyr till en kuststad i Wales men olyckan fortsätter att jaga henne i hennes tankar och drömmar.

En riktigt chock får jag halvvägs in i boken och jag vet inte om det var jag som var ouppmärksam i början eller om det är fler som blir fullständigt förstummade av ett dramatiskt avslöjande i boken. Andra halvan av boken är riktigt, riktigt bra och rymmer som sagt en helt annan historia än den man förväntade sig när man började läsa boken.

Det här är Clare Macintosh första bok och hon har själv arbetat som polis i tolv år och boken bygger på ett fall som hon en gång arbetade med som polis och polisarbetet beskrivs väldigt trovärdigt. Jag hoppas verkligen att hon kommer skriva fler böcker för det här gillade jag verkligen.

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Jag lät dig gå
Översättare: Mia Gahne
Förlag: Lind & CO
Utgiven: 2016
Köp boken på exempelvis Adlibris, Bokus eller CD.ON

 

In i skogen

6911_10154753733044832_5393933378659744800_n

Det var ett tag sedan jag skrev här för jag har varit fullt fokuserad på att plugga inför Munskänkarnas tvåbetygsprov som gick av stapeln förra helgen. Har ägnat all lästid till att plugga in druvor och distrikt världen över vilket i och för sig varit väldigt roligt men samtidigt har bokhögarna växt här hemma och jag har sett boktitel efter boktitel komma ut i bokhandeln. Panik! När ska man hinna läsa alla böcker man vill läsa

Jag ligger också efter med att blogga om de böcker jag faktiskt redan hunnit läsa. En av dem är In i skogen av Jean Hegland, en spännande dystopi som utspelar sig i ett framtida USA. Om jag förstått saken rätt så skrevs boken redan 1996 men det var inte förrän i samband med att den nu filmats som boken översatts på svenska.

Världen håller på att kollapsa av miljöförstöring, krig och resursslöseri. Långt ute på landet i norra Kalifornien kämpar systrarna Nell och Eva för att överleva. Elektriciteten kommer och går, maten håller på och ta slut, samhället har kollapsat och man vet inte vem som är vän eller fiende då alla kämpar för att hitta livsnödvändiga resurser som drivmedel och mat.

Nell och Eva har blivit föräldralösa och de lever på hoppet och väntan på att allt ska vända och att livet ska kunna återgå till normalt igen och de kan fullfölja sina drömmar.  Nell förbereder sig för antagningsproven till Harvard universitet och Eva är ballerina och övar hårt sin dans hela dagarna för att sedan kunna fortsätta sin karriär när allt ordnat upp sig.

Lösa och opålitliga rykten florerar i staden om att man på vissa platser lyckats bygga upp samhället igen men ingen vet något riktigt säkert. Ska systrarna stanna i stugan eller ge sig iväg.

Men hur länge kan man hålla sig fast vid sina drömmar och när måste man inse att livet kanske aldrig blir normalt.  Måste man släppa taget och ge upp sina drömmar eller ska man till varje pris försöka hålla fast vid dem.

In i skogen är en jättespännande roman som passar att läsa för många åldrar allt från unga vuxna och uppåt. Det finns mycket att diskutera i boken  och som vanligt när jag löser dystopier så funderar jag jättemycket på vad man själv skulle göra i en liknande situation om världen plötsligt skulle börja falla samman.  Skulle man försöka leva kvar i sitt eget hus eller skulle man bli tvungen att ge sig iväg för att överleva och vad skulle driva en vidare i livet om allt bara kollapsar en dag?  Är det bara jag som är tokig och funderar på såna saker eller har du också funderat ut en krisplan, hur skulle du göra om till exempel elen försvann eller om det inte går att köpa livsmedel i affärerna längre? Ett tips: potatis! Det har räddat mänskligheten från nödår förr och ni kanske läst Ensam på mars av Weir. Jag säger bara potatis!

Författare: Jean Hegland
Titel: In i skogen
Översättare: Karin Berg Johansson
Förlag: Magic wonders
Köp den på Adlibris, Bokus eller CDON.
Läs andra som bloggat om boken: Bokhuset, Zellys bokhylla, Zombieöverlevnad

Dagar utan ljus, nätter utan mörker

12745940_10154643265184832_3833205122951303774_n
Visst  är det något speciellt med böcker och filmer som utspelar sig i en väl avgränsad miljö och gärna även under en begränsad tid?  Jag tänker på filmer som 12 edsvurna män och den otäcka filmen Open water där två turister under en dykutflykt glöms kvar ute till havs. Vad gäller böcker så kommer jag att tänka på Flugornas herre, Mörkrets hjärta och varför inte Fröken Julie som utspelar sig under en dramatisk midsommarnatt i ett herrgårdsskök. Det är något med det där begränsade utrymmet och vad som händer med människorna som befinner sig där som gör det så vansinnigt spännande. Hur författaren eller regissören använder dialogen och människornas samspel för att driva på handlingen.

Under en lunchrast på jobbet hade vi ett jättespännande och entusiastiskt samtal där vi kom att prata om filmer och böcker med tydligt avgränsat rumsperspektiv och anledningen till samtalet var att jag berättade att jag läst David Norlins debutroman Dagar utan ljus, nätter utan mörker.

Boken utspelar sig på en ubåt i ett framtida Sverige där det råder krig och mänskligheten hotas att gå under. På ubåten råder en kall, obehaglig och hotfull stämning. Besättningen är avskärmad från omvärlden och ska ut på ett farligt uppdrag där utgången är ytterst osäker. En man som precis gått ut Sjöfartsakademin går ombord på båten. Kring halsen bär han en enhet genom vilken han skickar hemliga meddelande till en kvinna som han aldrig har träffat. Till kvinnan anförtror mannen sina hemligheter och sin oro. I meddelanden får man också en antydan om dystopisk framtid, en värld på gränsen till kollaps och antydningar om mänskliga avelsprogram.

På ubåten blir stämningen allt hotfullare. Männen är under stark psykisk press, den som är vän ena stunden kan förvandlas till fiende i den nästa. Den enda livlina som mannen har befinner sig långt borta därifrån på en svag förbindelse via den elektroniska enheten.

Det är en väldigt spännande roman som jag blev tvungen att läsa från pärm till pärm för man ville så gärna veta hur det skulle gå och man undrar hur mannen och kvinnan är sammanlänkade.  Norlin är fantastiskt bra på att också trovärdigt beskriva miljön och ljuden inifrån ubåten. Likt Das Boot kan man höra fartygets radar, hur ubåten plöjer fram under havsytan och hur skrovet smäller och kränger. Besättningen och framförallt kaptenen känns på gränsen till ett psykiskt sammanbrott. Ja detta är riktigt klaustrofobiskt på alla sätt och vis. Jag måste ta mig upp till ytan!

Har du några favoritböcker och filmer som utspelar sig i ett avgränsat rum och/eller tid?

Titel: Dagar utan ljus, nätter utan mörker
Författare: David Norlin
Förlag: Weyler
Utgiven: 2016
Kan köpas på Adlibris, Bokus eller CDON. 
Mitt betyg: 4/5

 

Bokbloggsjerka 19-22 februari. Om bloggande

jerka11
Bokbloggsjerka – vad är det för något? Ja jag som är alldeles nybliven bokbloggare kliar mig fundersamt i huvudet när jag läste Annas inlägg på …och dagarna går  Vad står det där jerka för egentligen frågade jag mig? Har det något med Jerry Williams att göra – han kallas väl för Jerka? Näää, Jerry Williams har nog inte med bokbloggande att göra efter närmare eftertanke. Kanske har det någon koppling till begreppet hoppjerka istället och där kom jag visst närmare sanningen. Vilken tur att Anna är duktig på att länka så jag kunde hitta ursprungsinlägget på Annikas litteratur och bokblogg  och läsa på lite mer… man vill ju inte sitta där som ett stort frågetecken och klia sig i huvudet resten av dagen. Bokbloggsjerkan är till för att vi (bokbloggare) ska kunna hoppa (eller jerka om man så vill) runt bland bokbloggar som har anmält sig i kommentarsfältet till respektive jerkainlägg. På det viset ska man kunna hitta nya bokbloggare och nya läsvänner.

Vad kul! Det är ju precis det jag behöver som ny bokbloggare.

Veckans fråga i bokbloggsjerkan är denna:

Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Som ny bloggare har jag inte så många läsare ännu. Det var med stor spänning jag satte sig ner och skrev mitt första inlägg. Både spännande och lite läskigt att veta att andra kan läsa det man skriver även om jag annars är en van användare av sociala medier både privat och i yrket. Men det här med att blogga är ändå på ett nytt plan för mig, dels skriver jag längre texter och dels är målet att skriva mer personligt. Det är en sak att säga en sak på 140 tecken på Twitter och en annan att skriva ett blogginlägg där man kanske gör kopplingar mellan bok och ens egna tankar och funderingar man har om livet. Men så startade jag också bloggen bland annat för att utmana mig själv i både mitt läsande och skrivande.

Jag ser i statistiken att jag når fler besökare för varje inlägg jag gör och det är jättekul. Sen är frågan om någon läser det jag skriver och därför kutade jag runt som en toka när jag fick min första kommentar på ett inlägg. Jag ser att många läsare kommit från Facebook och där har jag också fått kommentarer från vänner. En dag fick jag väldigt många besökare och mot slutet av dagen förstod jag varför – det visade sig att min bokvän och bibliotekariekollega Feelgoodbibliotekarien hade skrivit om min blogg på sin Facebook. Vad otroligt glad det gjorde mig.

Jag hoppas jag får många tips nu i denna bokbloggsjerka om hur jag kan jobba vidare med min blogg och hitta läsare och interagera. En av de viktigaste sakerna är förstås att lämna sin egen blogg. Att hoppa/jerka runt (ni ser jag lär mig!)  och läsa och kommentera på andra bokbloggar. Det var också en anledning till att jag startade bloggen. Jag sneglade avundsjukt på Fiktiviteters och Lyrans noblessers bloggar . Det verkade så himla roligt att vara en del av den där bokbloggsgemenskapen. Så här är jag nu!

 

 

Hausfrau

12744323_10154630903039832_577409149252888300_n

Som nybliven bokbloggare är det nu dags för mig att ge mig i kast med min första läsutmaning och jag bestämde mig för att hoppa på Lyrans Noblessers Jorden-runtresa. Med Lyran som cicero så ska vi ta oss ut på en jorden runtresa i litteraturen. Första stoppet blev i Amerika och av de böcker Lyran föreslog att man kan läsa så visade det sig att två av titlarna är böcker jag ska läsa i min bokcirkel. Två flugor i en smäll! Tidigare denna veckan träffades min bokcirkel för att diskutera Hausfrau av den amerikanska poeten Jill Alexander Essbaum och till nästa gång ska vi läsa En bön för de stulna av Jennifer Clement, en bok som  utspelas i Mexiko.

Detta var faktiskt andra gången jag läste Hausfrau och jag får redan nu avslöja att jag är helt lyrisk över denna bok. Jag fullkomligt älskar den. Det råder en hel del olika meningar om boken har jag förstått från både recensioner på Goodreads, bland kollegor och inte minst från min egen bokcirkel. Varför skriver man en sådan här bok om att må dåligt? Varför tycker du den är bra, man mår bara dåligt när man läser den? ”…med Anna har jag bara tråkigt” som en läsare skrev på Boktipset.

För mig är det sällan som jag känslomässigt blivit så berörd av en enstaka gestalt i en bok som jag blir av Anna i Hausfrau.  Jag lider verkligen med Anna i boken, jag plågas och vill bara kasta mig in i boken ruska om henne, skälla på henne, trösta henne, rädda henne. Ja vadsomhelst för att hon ska ta sig ur sin depression, sin passivitet och sitt utanförskap.  Anna är en av de mest sorgsamma personer jag stött på i en bok.

Så vad handlar Hausfrau om? Anna är amerikanska och har gift sig med en schweizisk man, de bor i en förort i Schweiz och de har tre barn tillsammans. Maken Bruno är avdelningschef på en stor bank medan Anna själv inte ens har ett bankkonto och ingen egen inkomst. Efter nio år i Schweiz har hon heller inget körkort, hon pratar inte bra tyska och har inga riktiga vänner. Anna längtar bort från sitt liv men hon saknar förmåga att aktivt gör något.

Maken ställer ett slags ultimatum att hustrun måste börja gå till en terapeut och ta sig ur sin depression. På inrådan av terapeuten skriver Anna in sig på en tyskakurs för att kunna bli bättre på språket och kunna delta bättre i det sociala livet. Redan första dagen så inleder Anna en otrohetsaffär med en kurskamrat från Skottland och denna affär leder snart till ett slags sexmissbruk vilket gör att Anna bara sjunker djupare ner i fördärvet.

Anna försöker fly undan sitt ensamma liv genom sexet som får henne att känna sig levande. Men sexet är bara snabbfixar som fungerar för stunden och det är inte det Anna behöver- istället leder det henne bara  djupare och djupare ner i fördärvet.

Precis när man som läsare börjar tröttna på de upprepade sexscenerna i boken så slår Essbaum till och själv blir jag chockad inte bara en gång utan flera gånger i boken trots att författaren ganska klart antytt vad som komma skall i både Från den allra första meningen text, symboler och framförallt i samtalen med terapeuten. Och det är klart, likt karaktärerna Anna Karenina och Madame Bovary som Anna påminner om så finns det bara en väg ut för Anna och den är rätt nedåtgående.

Jag tycker Essbaum skrivit en alldeles mästerlig roman. Från den allra första meningen till den sista så var jag helt hängiven den. Det är en perfekt bok att diskutera moral och ansvar kring. Annas utanförskap och ensamhet, är hon själv skyldig till den? Är man inte själv skyldig att ta ansvar för sitt liv, att se till att man gör rätt val eller i alla fall att man gör något val överhuvudtaget. Anna väljer den bekväma vägen, hon gifter sig med den första man som friar, hon låter sin man och andra människor leda hennes liv. Anna tar den enkla vägen och säger okej i situationer då hon borde säga nej.

På ett vis har Anna förpassat sig i en situation där hon blivit livegen sin man och en kärnfråga som jag tror Essbaum vill oss att fundera över i romanen är om en modern kvinna idag behöver ha det på det viset och vems är felet, kvinnan själv eller är det fortfarande sociala strukturer som påverkar? På flera ställen sägs det att en modern kvinna kan välja hur hennes liv ska se ut och att man måste se till att leva sitt eget liv och göra sina egna val, inte låta andra göra det. En fråga man ställer sig är hur länge har Anna varit så. Är det depressionen som gjort att hon är som hon är eller hur var hennes liv tidigare`? Det är något som vi som läsare inte får veta så mycket om.

Varför gillar jag denna roman om en så sorgsam människa? Kanske för att man ändå kan känna igen sig i olika tidigare erfarenheter i livet där man upplevt en slags ensamhet eller ett utanförskap. Eller att man kan känna igen sig en oförmåga att ta sig ur situationer för att man inte orkar göra ett val – där man bara åker med och saknar ork att ta beslut eller att man säger okej för att det är enklare än att säga nej. För en annan kanske det handlat om enstaka separata händelser men för Anna gäller det hela hennes liv och att låta det gå så långt är så otroligt sorgligt. Slutet i romanen är så plågsamt att jag går omkring och mår dåligt långt, långt efteråt.

 

Vill du läsa mer om Hausfrau hos andra bloggare?
Lyrans Noblesser
och dagarna går…

Titel: Hausfrau
Författare: Jill Alexander Essbaum
Originalets titel: Hausfrau
Översättare:Inger Johansson
Förlag: Brombergs förlag 
Finns att köpa på Adlibris: Inbunden e-bok, pocket, 
CDON eller 
Bokus inbunden rea, e-bok eller pocket

 

 

 

 

 

Pingvinlektionerna

10342461_10154618773684832_629397795874790832_n.jpg

Kommer ni ihåg barnboken Pingvinen som alltid frös? Den ingick i Kalle Ankas bokklubb någon gång på 70-talet. Boken handlade om en pingvin som hatade  kyla och ville ta sig till varmare länder. Hans första försök misslyckades men till slut lyckades pingvinen komma på en idé som tog honom till en varm ö och han behövde aldrig mer frysa. Jag fullkomligt älskade den boken när jag var liten och har nog alltid älskat pingviner sedan dess. De är så underbara djur, vackra i sina svartvita frackar och så fascinerande att de lever i monogama livslånga relationer och turas om att både ruva sitt ägg och passa sitt barn. Tydligen är också pingviner en av få djurarter där honorna slåss om hannarna.

Och så dyker det då upp en bok som handlar om vänskapen mellan en man och en pingvin. Ja men det är klart att är man svag för pingviner så kastar man sig förstås över Pingvinlektionerna av Tom Mitchell. Boken är baserad på en sann berättelse (sägs det) och handlar om engelsmannen Tom som beger sig till Sydamerika för att arbeta på en internatskola i Argentina. Under en semesterresa i Uruguay hittar han en oljeindränkt pingvin på stranden som han tar med sig hem för att tvätta ren och försöka att rädda livet på. När pingvinen är tvättad är tanken att pingvinen ska tillbaka till stranden men fågeln vägrar lämna sin räddande ängel och Tom får inse att han inte kan göra annat än att ta hand om den lilla krabaten. Där börjar vänskapen mellan Tom och pingvinen Juan Salvador.

Berättelsen är en riktig feelgoodberättelse om hur den lilla pingvinen vinner mångas hjärtan på internatskolan och för vissa personer får en alldeles särskild viktig betydelse. I boken får vi också veta en del om Argentinas ekonomiska och politiska historia. Allvar och glädje blandas i denna charmiga berättelse.

Får jag se sa han (tulltjänstemannen)…
– Det är ju faktiskt en pingvin. han verkade förvånad
”Ja det sa jag ju. De är flyttfåglar och jag tror inte att de har för vana att passera tullkontroller.”
….
Är ni säker på att det är en argentinsk pingvin? Han lutade sig fram mot Juan Salvador. ” Då kommer saken nämligen i ett annat läge”…

 

Titel: Pingvinlektionerna
Författare: Tom Mitchell
Översättare: Nille Lindgren
Originalets titel: The Penguin lessons
Förlag: Brombergs
Kan köpas på Bokus, Adlibris eller CDON

Snökimonon – Mark Henshaw

12744481_10154610368784832_1872059843109409209_n

I december när vi på arbetet gick igenom inköp av vårens böcker från Svensk bokhandels katalog så var Snökimonon en bok som genast fångade mitt intresse.  Från förlaget Massolits beskrivning av boken: ”En säregen roman fylld av fascinerande karaktärer, där ledtråd efter ledtråd blottas och leder fram till ett dramatiskt avslöjande. Handlingen förs framåt med smärtsamt vackra meningar”. Jag får lov att erkänna att jag är vansinnigt förtjust i pusselromaner!  Jag älskar också romaner som varvar olika berättare i böckerna där de enskilda historier vävs ihop till en helhet i slutet och allt faller på sin plats. Det var inte svårt att förstå att min tanke därför var att detta måste vara en bok för mig och att den direkt hamnade i min läslista.

Och jag blev inte lurad på konfekten. Denna boken är underbar från början till slut. Direkt när jag läste inledningen så var jag faktiskt fast i berättelsen:

”Det finns tillfällen i ens liv då det händer saker som gör att man aldrig blir densamme igen. Det kan vara något som drabbar en direkt eller indirekt, eller något som en person säger. Men oavsett vad det är så finns det ingen återvändo. Och det ligger i sakens natur att när det sker så sker det alltid plötsligt, utan förvarning. ”

Ja ni förstår ju. Vem kan inte fortsätta att läsa efter en sådan inledning?

Boken tar sin början i Paris 1989 där polisinspektör Auguste Jovert just gått i pension. Han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter men han slänger bort brevet och vill inte ta reda på med. Kort därefter råkar Jovert ut för en olycka och möter sin granne Tadashi Omura, en juridikprofessor från Japan. De båda männen börjar umgås och berättar sina livshistorier för varandra och deras berättelser har något gemensamt, de handlar om fäder och deras döttrar. Sakta, sakta, bit för bit, likt ett pussel så lägger författaren fram romanen. Du som läsare får sätta bitarna på plats.

Att också författaren vill att läsaren ska se romanen som ett pussel kan man utläsa i en episod i boken. I en berättelse om Omuras far så görs en  jämförelse mellan europeiska och japanska pussel. Omura berättar om sin far som älskade att lägga pussel. Fadern beställer ett europeiskt pussel men efter att ha lagt pusslet blir han mycket besviken. I de europeiska pusslen så kan lösningen bara bli en och motivet finns på förhand klart. ”Det spelar ingen roll var man börjar, sade han. Man hamnar ändå på samma ställe till slut. Och man vet alltid om det på förhand.” I de japanska pusslen så kan det finnas oändligt antal lösningar eller lösningar som motsäger varandra. ”En del bitar är små, andra stora, men alla är avsedda att vilseleda, att föra in en på villovägar så att det ska bli så svårt och  så utmanande som möjligt att få ihop pusslet” För japansk kultur är pusslet inte en leksak utan ett sätt att begrunda tillvaron.

Romanen är pusslet som ska läggas, är det ett europeiskt pussel eller kan det likt det japanska pusslet finnas bitar som inte är de man tror de är? Det finns små historier, , större historier, vilka är viktiga för berättelsen, vill vissa historier vilseleda, är de viktiga för helheten?

Snökimonon är väldigt vackert skriven, språket och miljöbeskrivningarna är underbara.  Som läsare får du följa med på en resa och du har ingen aning om vart resan ska ta dig. Du får möta människor på olika platser, Paris, Algeriet, Japan. Du kommer att få ta del av många olika personers fascinerade berättelser och livsöden.  Du försöker sätta ihop romanen, lösa pusslet, få ihop personernas historier. Lyckas du lösa pusslet och blev det som du tänkt dig eller blir du totalt överraskad när motivet är på plats?

Andra som bloggat om Snökimonon är:  och dagarna går

Snökimonon – Mark Henshaw
Originalets titel: The Snow KimonoUtgiven på: Massolit förlag
Finns att köpa på Bokus, Adlibris, CDON

 

 

Nödåret av Aki Ollikainen

Följ min blogg med Bloglovin

Nodaret-230x359

När jag studerade till bibliotekarie så fick jag ett Nordplusstipendie som gjorde det möjligt att studera en del av utbildningen i ett annat nordiskt land. De flesta som tidigare fått stipendiet valde att studera i Danmark, Norge och Island och kanske just därför valde jag att istället rikta blickarna österut mot det finlandssvenska universitet Åbo Akademi  i Finland. Det var ett riktigt spännande och lärorikt år att som svensk komma till Finland som jag faktiskt egentligen inte visste så mycket om.

Ända sedan halvåret i Åbo så har mitt hjärta klappat lite extra för Finland och när jag såg att det bland vårens böcker fanns med två hyllade finska debutromaner så hamnade de direkt på min läslista. Den ena boken var Tommi Kinnunens Där vägarna möts och den andra boken den prisbelönta romanen Nödåret av Aki Ollikainen.

Häromveckan så läste jag Nödåret och jag kan bara instämma i hyllningarna. Jag tycker denna kortroman var oerhört bra. Det är en fruktansvärt plågsam och riktigt mörk berättelse på ca 140 sidor som möter läsaren. Boken berättar om hungersnöden i Finland under 1860-talet. Det är vinter och en oerhört sträng kyla råder i landet. Missväxtår har gjort att det är total brist på mat så att befolkningen svälter. Stora skaror av människor får ge sig ut på tiggarstråt.

En av bokens huvudpersoner är Marja som bestämmer sig för att lämna hemmet och den svaga, döende maken. Hon tar med sig sina två barn och ger sig ut på en vandring söderut i jakt på mat, en vandring som kommer att bli oerhört svår och obehaglig. Bland alla tusentals andra svältande människor kämpar Marja för få mat och husrum till sig och barnen. Sjukdomar, hot och våld är andra faror som tornar upp sig mot Marja. När hungersnöd råder sätts medmänsklighet på prov.

Ollikainen har obarmhärtigt lyckats levandegöra människornas svält och misär för läsaren. Det är riktigt vemodigt och plågsamt att ta sig igenom romanen där Ollikainen utforskar vad människor är beredda att göra för att överleva. Det är det som gör den så bra….

Aki Ollikainen – Nödåret
Originalets titel: Nälkävuosi
Översättare: Ann-Christine Relander
Förlag: LIND&CO
Utgiven : Januari 2016
Köp den på Bokus, Adlibris eller CDON

 

 

 

 

 

Jag talar om kärlek – Emmanuelle Pagano

12705722_10154617380614832_785557503013631606_n
På biblioteket där jag jobbar håller vi nu på och förbereder oss för ett Bokmingel vi ska ha 1:a mars. Jag och mina kollegor ska presentera godbitar från vårens nya böcker så det blir en hel del läsplöjning nu.  Det gäller att hitta de där favoriterna som man vill puffa lite extra för och som ska kännas bra att prata om. En bok som jag blev nyfiken på bland vårens utgivning var Jag talar om kärlek av Emmanuelle Pagano. Jag visste inte alls vad det var för bok när jag öppnade den och började läsa de första raderna. Jag hade heller inte hört talas om författaren innan så varför valde jag just den? Tja 1) det var franskt (!),  2) titeln och omslaget var tilltalande och 3) boken var lagom i sidantal (jo som sagt, nu gäller det att plöja många böcker och då blir det dessvärre färre tegelstenar).

Så utan förväntningar och utan att veta vad jag hade framför mig så började jag att läsa. Det tog bara ett par sidor då jag slogs av tanken Nämen vilken fin liten bok!!

Jag talar om kärlek innehåller små korta texter där varje liten text är en egen berättelse. Rösterna som berättar är många och mångfacetterade. De är både unga och gamla, de är lyckliga och olyckliga. Alla låter de oss få en glimt av ett viktigt ögonblick i sina liv och som har med kärlek att göra.  Det kan vara en vändpunkt eller ett ögonblick av insikt. Det är både glada ögonblick och sorgliga, både vackra och smutsiga, både hemska och underbara. Det kan vara ögonblicket när man blir kär, när man blir lämnad, ögonblicket när man blev förälskad eller när man precis inser att kärleken tagit slut.

Jag brukar vare sig läsa lyrik eller noveller så jag trodde inte att jag skulle tilltalas av det sätt boken är skriven på med många olika slags röster och berättelser som avlöser varandra likt en stafettpinne. Om jag hade jag vetat att den var skriven på det sättet kanske jag faktiskt inte valt att läsa den. När jag väl börjat så var det väldigt svårt att sluta läsa då jag hela tiden blev nyfiken på nästa lilla stycke.

Jag läste att detta är första gången man översatt Emmanuelle Pagano till svenska. Jag hoppas att jag kommer få läsa mer av henne på svenska i framtiden. Nu blev jag också sugen på att läsa mer noveller och jag har sneglat ett tag både på George Saunders Tionde december samt Lydia Davis Jag har det ganska bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. Om jag hinner ska jag försöka plocka upp i alla fall Davis nu i februari och delta i Kulturkollos bokcirkel och Lyran Noblessers jordenruntresa där den ingår i första stoppet i Amerika.

Jag talar om kärlek – Emmanuella Pagano
Orig:s titel: Nouons-nous
Norstedts förlag 2016
Översättare: Kristoffer Leandoer
Boken kan köpas hos Bokus, Adlibris och CDON

 

12646906_10154588256144832_8026840340775576667_o