Vi behöver nya namn

9789146224150

Igår var det världsbokdagen på biblioteket där jag arbetar och då passade vi på att tipsa om lite olika böcker från när och fjärran. Jag valde att tipsa om två böcker från Afrika och den ena av dem var Vi behöver nya namn av NoViolet Bulaway som jag läste i höstas. Jag tycker den boken är så bra och tycker den lite oförtjänt inte riktigt kommit fram i ljuset.

Bulawayo nominerades till Bookerpriset 2013 för boken och är den första författaren från Zimbabwe som förärats med en nominering. Sedan tonåren är hon bosatt i USA och hon har därmed gjort samma slags uppbrott som bokens huvudperson gör.

Boken tar sin början när Darling är 9 år. Hon bor i ett plåtskjul i en kåkstad som ironiskt nog heter  Paradise. Hennes familjs riktiga hus i Zimbabwe har blivit förstört av regeringen precis som så många andra familjers hus i Zimbabwe.

På dagarna hänger Darling med sina vilda och galna kompisar och hittar på rackartyg. Genom genom barnets naiva och osentimentala röst så får vi reda på om tillvaron i Paradise. Det är en tillvaro som beskrivs både med humor och värme samtidigt som man som läsare förstår vilken riskfylld och farofylld värld Darling lever i. Zimbabwe är ett blödande land, fyllt av fattigdom, våld och hot. Människorna flyr landet och drömmer om ett annat liv i USA eller Västeuropa.

En dag får också Darling chansen att resa till USA det förlovade landet och lämna sitt hemland. Men på nära håll är det nya landet inte så skimrande som man drömt om. Darling upplever både ett stort utanförskap och en ny slags fattigdom. Medan de i  Zimbabwe förväntar sig att de ska skicka pengar hem har de svårt att klara tillvaron i USA.

Detta är både en uppväxtskildring och om uppbrott, att lämna sitt land och leva i exil i ett annat land. Den beskriver brutalt utanförskapet, om att försöka finna sig tillrätta i en ny tillvaro, förväntningarna hemifrån och om att tillslut inte känna sig hemma någonstans.  Berättelsen känns förstås igen från både verklighet och andra romaner men jag tycker Bulawayo lyckas berätta det på ett alldeles eget sätt genom Darlings röst.

Jag sitter både och ler och har en klump i halsen under läsningen. Det är humor och värme, det är utanförskap och förnedring. Det är vackert och brutalt.

Titel: Vi behöver nya namn
Författare: NoViolet Bulawayo
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Wahlström & Widstrand
Köp den på Adlibris, Bokus eller CDONAndra som bloggat om boken: Lyrans noblesser, och dagarna går

 

 

 

Hausfrau

12744323_10154630903039832_577409149252888300_n

Som nybliven bokbloggare är det nu dags för mig att ge mig i kast med min första läsutmaning och jag bestämde mig för att hoppa på Lyrans Noblessers Jorden-runtresa. Med Lyran som cicero så ska vi ta oss ut på en jorden runtresa i litteraturen. Första stoppet blev i Amerika och av de böcker Lyran föreslog att man kan läsa så visade det sig att två av titlarna är böcker jag ska läsa i min bokcirkel. Två flugor i en smäll! Tidigare denna veckan träffades min bokcirkel för att diskutera Hausfrau av den amerikanska poeten Jill Alexander Essbaum och till nästa gång ska vi läsa En bön för de stulna av Jennifer Clement, en bok som  utspelas i Mexiko.

Detta var faktiskt andra gången jag läste Hausfrau och jag får redan nu avslöja att jag är helt lyrisk över denna bok. Jag fullkomligt älskar den. Det råder en hel del olika meningar om boken har jag förstått från både recensioner på Goodreads, bland kollegor och inte minst från min egen bokcirkel. Varför skriver man en sådan här bok om att må dåligt? Varför tycker du den är bra, man mår bara dåligt när man läser den? ”…med Anna har jag bara tråkigt” som en läsare skrev på Boktipset.

För mig är det sällan som jag känslomässigt blivit så berörd av en enstaka gestalt i en bok som jag blir av Anna i Hausfrau.  Jag lider verkligen med Anna i boken, jag plågas och vill bara kasta mig in i boken ruska om henne, skälla på henne, trösta henne, rädda henne. Ja vadsomhelst för att hon ska ta sig ur sin depression, sin passivitet och sitt utanförskap.  Anna är en av de mest sorgsamma personer jag stött på i en bok.

Så vad handlar Hausfrau om? Anna är amerikanska och har gift sig med en schweizisk man, de bor i en förort i Schweiz och de har tre barn tillsammans. Maken Bruno är avdelningschef på en stor bank medan Anna själv inte ens har ett bankkonto och ingen egen inkomst. Efter nio år i Schweiz har hon heller inget körkort, hon pratar inte bra tyska och har inga riktiga vänner. Anna längtar bort från sitt liv men hon saknar förmåga att aktivt gör något.

Maken ställer ett slags ultimatum att hustrun måste börja gå till en terapeut och ta sig ur sin depression. På inrådan av terapeuten skriver Anna in sig på en tyskakurs för att kunna bli bättre på språket och kunna delta bättre i det sociala livet. Redan första dagen så inleder Anna en otrohetsaffär med en kurskamrat från Skottland och denna affär leder snart till ett slags sexmissbruk vilket gör att Anna bara sjunker djupare ner i fördärvet.

Anna försöker fly undan sitt ensamma liv genom sexet som får henne att känna sig levande. Men sexet är bara snabbfixar som fungerar för stunden och det är inte det Anna behöver- istället leder det henne bara  djupare och djupare ner i fördärvet.

Precis när man som läsare börjar tröttna på de upprepade sexscenerna i boken så slår Essbaum till och själv blir jag chockad inte bara en gång utan flera gånger i boken trots att författaren ganska klart antytt vad som komma skall i både Från den allra första meningen text, symboler och framförallt i samtalen med terapeuten. Och det är klart, likt karaktärerna Anna Karenina och Madame Bovary som Anna påminner om så finns det bara en väg ut för Anna och den är rätt nedåtgående.

Jag tycker Essbaum skrivit en alldeles mästerlig roman. Från den allra första meningen till den sista så var jag helt hängiven den. Det är en perfekt bok att diskutera moral och ansvar kring. Annas utanförskap och ensamhet, är hon själv skyldig till den? Är man inte själv skyldig att ta ansvar för sitt liv, att se till att man gör rätt val eller i alla fall att man gör något val överhuvudtaget. Anna väljer den bekväma vägen, hon gifter sig med den första man som friar, hon låter sin man och andra människor leda hennes liv. Anna tar den enkla vägen och säger okej i situationer då hon borde säga nej.

På ett vis har Anna förpassat sig i en situation där hon blivit livegen sin man och en kärnfråga som jag tror Essbaum vill oss att fundera över i romanen är om en modern kvinna idag behöver ha det på det viset och vems är felet, kvinnan själv eller är det fortfarande sociala strukturer som påverkar? På flera ställen sägs det att en modern kvinna kan välja hur hennes liv ska se ut och att man måste se till att leva sitt eget liv och göra sina egna val, inte låta andra göra det. En fråga man ställer sig är hur länge har Anna varit så. Är det depressionen som gjort att hon är som hon är eller hur var hennes liv tidigare`? Det är något som vi som läsare inte får veta så mycket om.

Varför gillar jag denna roman om en så sorgsam människa? Kanske för att man ändå kan känna igen sig i olika tidigare erfarenheter i livet där man upplevt en slags ensamhet eller ett utanförskap. Eller att man kan känna igen sig en oförmåga att ta sig ur situationer för att man inte orkar göra ett val – där man bara åker med och saknar ork att ta beslut eller att man säger okej för att det är enklare än att säga nej. För en annan kanske det handlat om enstaka separata händelser men för Anna gäller det hela hennes liv och att låta det gå så långt är så otroligt sorgligt. Slutet i romanen är så plågsamt att jag går omkring och mår dåligt långt, långt efteråt.

 

Vill du läsa mer om Hausfrau hos andra bloggare?
Lyrans Noblesser
och dagarna går…

Titel: Hausfrau
Författare: Jill Alexander Essbaum
Originalets titel: Hausfrau
Översättare:Inger Johansson
Förlag: Brombergs förlag 
Finns att köpa på Adlibris: Inbunden e-bok, pocket, 
CDON eller 
Bokus inbunden rea, e-bok eller pocket

 

 

 

 

 

En gåtfull vänskap

i
En gåtfull vänskap – Yoko Ogawa.
Årets första bok 2016 blev En gåtfull vänskap av den japanske författaren Yoko Ogawa. Vi läste den i den bokcirkel jag är med i. Jag tror faktiskt inte jag läst några japanska författare förut,  både Haruki Murakami och Kazuo Ishiguro har länge legat på min att läsalista men har hittills inte blivit av. Jag satt och funderade över om Saduki och de sista papperstranorna möjligtvis var skriven av en japansk författare men efter en googlesökning kunde jag snabbt konstatera att denna berömde och sorgliga barnbok som jag älskade så mycket som barn är skriven av kanadensiskan Eleanor Coerr.

En gåtfull vänskap handlar om en ung kvinna som börjar arbeta som hemhjälp åt en äldre matematikprofessor. Mannen har drabbats av en hjärnskada efter en bilolycka som gör att han fått skador på närminnet. Han kan bara minnas de senaste åttio minuterna av sitt liv vilket gör att han varje dag måste återupptäcka livet och inte minns vilka personerna i hans närhet är. Han skriver små minneslappar till sig själv som han fäster på kläder och föremål för att på så sätt kunna rekonstruera sitt liv. En vänskap växer fram mellan hushållerskan och professor samt mellan professorn och hushållerskans tioårige son som kallas Roten. Han introducerar dem för matematikens sköna värld, han visar och berättar om primtal, talpar och siffrornas oändlighet.

Detta är en lågmäld roman och det händer egentligen inte så mycket i boken. När jag läste boken satt jag och väntade på att det skulle komma en twist eller att det skulle hända något hemskt men det gör det inte. Detta är en historia om vänskap, om att värdesätta det vardagliga och om matematik och baseboll. Det var en fin berättelse men eftersom jag är så ofantligt dålig på matematik och ointresserad av baseboll så nådde berättelsen inte riktigt fram till mig. Det blir en trea av fem i betyg.

Yoko Ogawa – En gåtfull vänskap
Albert Bonniers förlag 2003
Originalets titel: Hakase no aishita süshiki

Finns här