Dagar utan ljus, nätter utan mörker

12745940_10154643265184832_3833205122951303774_n
Visst  är det något speciellt med böcker och filmer som utspelar sig i en väl avgränsad miljö och gärna även under en begränsad tid?  Jag tänker på filmer som 12 edsvurna män och den otäcka filmen Open water där två turister under en dykutflykt glöms kvar ute till havs. Vad gäller böcker så kommer jag att tänka på Flugornas herre, Mörkrets hjärta och varför inte Fröken Julie som utspelar sig under en dramatisk midsommarnatt i ett herrgårdsskök. Det är något med det där begränsade utrymmet och vad som händer med människorna som befinner sig där som gör det så vansinnigt spännande. Hur författaren eller regissören använder dialogen och människornas samspel för att driva på handlingen.

Under en lunchrast på jobbet hade vi ett jättespännande och entusiastiskt samtal där vi kom att prata om filmer och böcker med tydligt avgränsat rumsperspektiv och anledningen till samtalet var att jag berättade att jag läst David Norlins debutroman Dagar utan ljus, nätter utan mörker.

Boken utspelar sig på en ubåt i ett framtida Sverige där det råder krig och mänskligheten hotas att gå under. På ubåten råder en kall, obehaglig och hotfull stämning. Besättningen är avskärmad från omvärlden och ska ut på ett farligt uppdrag där utgången är ytterst osäker. En man som precis gått ut Sjöfartsakademin går ombord på båten. Kring halsen bär han en enhet genom vilken han skickar hemliga meddelande till en kvinna som han aldrig har träffat. Till kvinnan anförtror mannen sina hemligheter och sin oro. I meddelanden får man också en antydan om dystopisk framtid, en värld på gränsen till kollaps och antydningar om mänskliga avelsprogram.

På ubåten blir stämningen allt hotfullare. Männen är under stark psykisk press, den som är vän ena stunden kan förvandlas till fiende i den nästa. Den enda livlina som mannen har befinner sig långt borta därifrån på en svag förbindelse via den elektroniska enheten.

Det är en väldigt spännande roman som jag blev tvungen att läsa från pärm till pärm för man ville så gärna veta hur det skulle gå och man undrar hur mannen och kvinnan är sammanlänkade.  Norlin är fantastiskt bra på att också trovärdigt beskriva miljön och ljuden inifrån ubåten. Likt Das Boot kan man höra fartygets radar, hur ubåten plöjer fram under havsytan och hur skrovet smäller och kränger. Besättningen och framförallt kaptenen känns på gränsen till ett psykiskt sammanbrott. Ja detta är riktigt klaustrofobiskt på alla sätt och vis. Jag måste ta mig upp till ytan!

Har du några favoritböcker och filmer som utspelar sig i ett avgränsat rum och/eller tid?

Titel: Dagar utan ljus, nätter utan mörker
Författare: David Norlin
Förlag: Weyler
Utgiven: 2016
Kan köpas på Adlibris, Bokus eller CDON. 
Mitt betyg: 4/5

 

Hausfrau

12744323_10154630903039832_577409149252888300_n

Som nybliven bokbloggare är det nu dags för mig att ge mig i kast med min första läsutmaning och jag bestämde mig för att hoppa på Lyrans Noblessers Jorden-runtresa. Med Lyran som cicero så ska vi ta oss ut på en jorden runtresa i litteraturen. Första stoppet blev i Amerika och av de böcker Lyran föreslog att man kan läsa så visade det sig att två av titlarna är böcker jag ska läsa i min bokcirkel. Två flugor i en smäll! Tidigare denna veckan träffades min bokcirkel för att diskutera Hausfrau av den amerikanska poeten Jill Alexander Essbaum och till nästa gång ska vi läsa En bön för de stulna av Jennifer Clement, en bok som  utspelas i Mexiko.

Detta var faktiskt andra gången jag läste Hausfrau och jag får redan nu avslöja att jag är helt lyrisk över denna bok. Jag fullkomligt älskar den. Det råder en hel del olika meningar om boken har jag förstått från både recensioner på Goodreads, bland kollegor och inte minst från min egen bokcirkel. Varför skriver man en sådan här bok om att må dåligt? Varför tycker du den är bra, man mår bara dåligt när man läser den? ”…med Anna har jag bara tråkigt” som en läsare skrev på Boktipset.

För mig är det sällan som jag känslomässigt blivit så berörd av en enstaka gestalt i en bok som jag blir av Anna i Hausfrau.  Jag lider verkligen med Anna i boken, jag plågas och vill bara kasta mig in i boken ruska om henne, skälla på henne, trösta henne, rädda henne. Ja vadsomhelst för att hon ska ta sig ur sin depression, sin passivitet och sitt utanförskap.  Anna är en av de mest sorgsamma personer jag stött på i en bok.

Så vad handlar Hausfrau om? Anna är amerikanska och har gift sig med en schweizisk man, de bor i en förort i Schweiz och de har tre barn tillsammans. Maken Bruno är avdelningschef på en stor bank medan Anna själv inte ens har ett bankkonto och ingen egen inkomst. Efter nio år i Schweiz har hon heller inget körkort, hon pratar inte bra tyska och har inga riktiga vänner. Anna längtar bort från sitt liv men hon saknar förmåga att aktivt gör något.

Maken ställer ett slags ultimatum att hustrun måste börja gå till en terapeut och ta sig ur sin depression. På inrådan av terapeuten skriver Anna in sig på en tyskakurs för att kunna bli bättre på språket och kunna delta bättre i det sociala livet. Redan första dagen så inleder Anna en otrohetsaffär med en kurskamrat från Skottland och denna affär leder snart till ett slags sexmissbruk vilket gör att Anna bara sjunker djupare ner i fördärvet.

Anna försöker fly undan sitt ensamma liv genom sexet som får henne att känna sig levande. Men sexet är bara snabbfixar som fungerar för stunden och det är inte det Anna behöver- istället leder det henne bara  djupare och djupare ner i fördärvet.

Precis när man som läsare börjar tröttna på de upprepade sexscenerna i boken så slår Essbaum till och själv blir jag chockad inte bara en gång utan flera gånger i boken trots att författaren ganska klart antytt vad som komma skall i både Från den allra första meningen text, symboler och framförallt i samtalen med terapeuten. Och det är klart, likt karaktärerna Anna Karenina och Madame Bovary som Anna påminner om så finns det bara en väg ut för Anna och den är rätt nedåtgående.

Jag tycker Essbaum skrivit en alldeles mästerlig roman. Från den allra första meningen till den sista så var jag helt hängiven den. Det är en perfekt bok att diskutera moral och ansvar kring. Annas utanförskap och ensamhet, är hon själv skyldig till den? Är man inte själv skyldig att ta ansvar för sitt liv, att se till att man gör rätt val eller i alla fall att man gör något val överhuvudtaget. Anna väljer den bekväma vägen, hon gifter sig med den första man som friar, hon låter sin man och andra människor leda hennes liv. Anna tar den enkla vägen och säger okej i situationer då hon borde säga nej.

På ett vis har Anna förpassat sig i en situation där hon blivit livegen sin man och en kärnfråga som jag tror Essbaum vill oss att fundera över i romanen är om en modern kvinna idag behöver ha det på det viset och vems är felet, kvinnan själv eller är det fortfarande sociala strukturer som påverkar? På flera ställen sägs det att en modern kvinna kan välja hur hennes liv ska se ut och att man måste se till att leva sitt eget liv och göra sina egna val, inte låta andra göra det. En fråga man ställer sig är hur länge har Anna varit så. Är det depressionen som gjort att hon är som hon är eller hur var hennes liv tidigare`? Det är något som vi som läsare inte får veta så mycket om.

Varför gillar jag denna roman om en så sorgsam människa? Kanske för att man ändå kan känna igen sig i olika tidigare erfarenheter i livet där man upplevt en slags ensamhet eller ett utanförskap. Eller att man kan känna igen sig en oförmåga att ta sig ur situationer för att man inte orkar göra ett val – där man bara åker med och saknar ork att ta beslut eller att man säger okej för att det är enklare än att säga nej. För en annan kanske det handlat om enstaka separata händelser men för Anna gäller det hela hennes liv och att låta det gå så långt är så otroligt sorgligt. Slutet i romanen är så plågsamt att jag går omkring och mår dåligt långt, långt efteråt.

 

Vill du läsa mer om Hausfrau hos andra bloggare?
Lyrans Noblesser
och dagarna går…

Titel: Hausfrau
Författare: Jill Alexander Essbaum
Originalets titel: Hausfrau
Översättare:Inger Johansson
Förlag: Brombergs förlag 
Finns att köpa på Adlibris: Inbunden e-bok, pocket, 
CDON eller 
Bokus inbunden rea, e-bok eller pocket

 

 

 

 

 

Pingvinlektionerna

10342461_10154618773684832_629397795874790832_n.jpg

Kommer ni ihåg barnboken Pingvinen som alltid frös? Den ingick i Kalle Ankas bokklubb någon gång på 70-talet. Boken handlade om en pingvin som hatade  kyla och ville ta sig till varmare länder. Hans första försök misslyckades men till slut lyckades pingvinen komma på en idé som tog honom till en varm ö och han behövde aldrig mer frysa. Jag fullkomligt älskade den boken när jag var liten och har nog alltid älskat pingviner sedan dess. De är så underbara djur, vackra i sina svartvita frackar och så fascinerande att de lever i monogama livslånga relationer och turas om att både ruva sitt ägg och passa sitt barn. Tydligen är också pingviner en av få djurarter där honorna slåss om hannarna.

Och så dyker det då upp en bok som handlar om vänskapen mellan en man och en pingvin. Ja men det är klart att är man svag för pingviner så kastar man sig förstås över Pingvinlektionerna av Tom Mitchell. Boken är baserad på en sann berättelse (sägs det) och handlar om engelsmannen Tom som beger sig till Sydamerika för att arbeta på en internatskola i Argentina. Under en semesterresa i Uruguay hittar han en oljeindränkt pingvin på stranden som han tar med sig hem för att tvätta ren och försöka att rädda livet på. När pingvinen är tvättad är tanken att pingvinen ska tillbaka till stranden men fågeln vägrar lämna sin räddande ängel och Tom får inse att han inte kan göra annat än att ta hand om den lilla krabaten. Där börjar vänskapen mellan Tom och pingvinen Juan Salvador.

Berättelsen är en riktig feelgoodberättelse om hur den lilla pingvinen vinner mångas hjärtan på internatskolan och för vissa personer får en alldeles särskild viktig betydelse. I boken får vi också veta en del om Argentinas ekonomiska och politiska historia. Allvar och glädje blandas i denna charmiga berättelse.

Får jag se sa han (tulltjänstemannen)…
– Det är ju faktiskt en pingvin. han verkade förvånad
”Ja det sa jag ju. De är flyttfåglar och jag tror inte att de har för vana att passera tullkontroller.”
….
Är ni säker på att det är en argentinsk pingvin? Han lutade sig fram mot Juan Salvador. ” Då kommer saken nämligen i ett annat läge”…

 

Titel: Pingvinlektionerna
Författare: Tom Mitchell
Översättare: Nille Lindgren
Originalets titel: The Penguin lessons
Förlag: Brombergs
Kan köpas på Bokus, Adlibris eller CDON

Snökimonon – Mark Henshaw

12744481_10154610368784832_1872059843109409209_n

I december när vi på arbetet gick igenom inköp av vårens böcker från Svensk bokhandels katalog så var Snökimonon en bok som genast fångade mitt intresse.  Från förlaget Massolits beskrivning av boken: ”En säregen roman fylld av fascinerande karaktärer, där ledtråd efter ledtråd blottas och leder fram till ett dramatiskt avslöjande. Handlingen förs framåt med smärtsamt vackra meningar”. Jag får lov att erkänna att jag är vansinnigt förtjust i pusselromaner!  Jag älskar också romaner som varvar olika berättare i böckerna där de enskilda historier vävs ihop till en helhet i slutet och allt faller på sin plats. Det var inte svårt att förstå att min tanke därför var att detta måste vara en bok för mig och att den direkt hamnade i min läslista.

Och jag blev inte lurad på konfekten. Denna boken är underbar från början till slut. Direkt när jag läste inledningen så var jag faktiskt fast i berättelsen:

”Det finns tillfällen i ens liv då det händer saker som gör att man aldrig blir densamme igen. Det kan vara något som drabbar en direkt eller indirekt, eller något som en person säger. Men oavsett vad det är så finns det ingen återvändo. Och det ligger i sakens natur att när det sker så sker det alltid plötsligt, utan förvarning. ”

Ja ni förstår ju. Vem kan inte fortsätta att läsa efter en sådan inledning?

Boken tar sin början i Paris 1989 där polisinspektör Auguste Jovert just gått i pension. Han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter men han slänger bort brevet och vill inte ta reda på med. Kort därefter råkar Jovert ut för en olycka och möter sin granne Tadashi Omura, en juridikprofessor från Japan. De båda männen börjar umgås och berättar sina livshistorier för varandra och deras berättelser har något gemensamt, de handlar om fäder och deras döttrar. Sakta, sakta, bit för bit, likt ett pussel så lägger författaren fram romanen. Du som läsare får sätta bitarna på plats.

Att också författaren vill att läsaren ska se romanen som ett pussel kan man utläsa i en episod i boken. I en berättelse om Omuras far så görs en  jämförelse mellan europeiska och japanska pussel. Omura berättar om sin far som älskade att lägga pussel. Fadern beställer ett europeiskt pussel men efter att ha lagt pusslet blir han mycket besviken. I de europeiska pusslen så kan lösningen bara bli en och motivet finns på förhand klart. ”Det spelar ingen roll var man börjar, sade han. Man hamnar ändå på samma ställe till slut. Och man vet alltid om det på förhand.” I de japanska pusslen så kan det finnas oändligt antal lösningar eller lösningar som motsäger varandra. ”En del bitar är små, andra stora, men alla är avsedda att vilseleda, att föra in en på villovägar så att det ska bli så svårt och  så utmanande som möjligt att få ihop pusslet” För japansk kultur är pusslet inte en leksak utan ett sätt att begrunda tillvaron.

Romanen är pusslet som ska läggas, är det ett europeiskt pussel eller kan det likt det japanska pusslet finnas bitar som inte är de man tror de är? Det finns små historier, , större historier, vilka är viktiga för berättelsen, vill vissa historier vilseleda, är de viktiga för helheten?

Snökimonon är väldigt vackert skriven, språket och miljöbeskrivningarna är underbara.  Som läsare får du följa med på en resa och du har ingen aning om vart resan ska ta dig. Du får möta människor på olika platser, Paris, Algeriet, Japan. Du kommer att få ta del av många olika personers fascinerade berättelser och livsöden.  Du försöker sätta ihop romanen, lösa pusslet, få ihop personernas historier. Lyckas du lösa pusslet och blev det som du tänkt dig eller blir du totalt överraskad när motivet är på plats?

Andra som bloggat om Snökimonon är:  och dagarna går

Snökimonon – Mark Henshaw
Originalets titel: The Snow KimonoUtgiven på: Massolit förlag
Finns att köpa på Bokus, Adlibris, CDON

 

 

En gåtfull vänskap

i
En gåtfull vänskap – Yoko Ogawa.
Årets första bok 2016 blev En gåtfull vänskap av den japanske författaren Yoko Ogawa. Vi läste den i den bokcirkel jag är med i. Jag tror faktiskt inte jag läst några japanska författare förut,  både Haruki Murakami och Kazuo Ishiguro har länge legat på min att läsalista men har hittills inte blivit av. Jag satt och funderade över om Saduki och de sista papperstranorna möjligtvis var skriven av en japansk författare men efter en googlesökning kunde jag snabbt konstatera att denna berömde och sorgliga barnbok som jag älskade så mycket som barn är skriven av kanadensiskan Eleanor Coerr.

En gåtfull vänskap handlar om en ung kvinna som börjar arbeta som hemhjälp åt en äldre matematikprofessor. Mannen har drabbats av en hjärnskada efter en bilolycka som gör att han fått skador på närminnet. Han kan bara minnas de senaste åttio minuterna av sitt liv vilket gör att han varje dag måste återupptäcka livet och inte minns vilka personerna i hans närhet är. Han skriver små minneslappar till sig själv som han fäster på kläder och föremål för att på så sätt kunna rekonstruera sitt liv. En vänskap växer fram mellan hushållerskan och professor samt mellan professorn och hushållerskans tioårige son som kallas Roten. Han introducerar dem för matematikens sköna värld, han visar och berättar om primtal, talpar och siffrornas oändlighet.

Detta är en lågmäld roman och det händer egentligen inte så mycket i boken. När jag läste boken satt jag och väntade på att det skulle komma en twist eller att det skulle hända något hemskt men det gör det inte. Detta är en historia om vänskap, om att värdesätta det vardagliga och om matematik och baseboll. Det var en fin berättelse men eftersom jag är så ofantligt dålig på matematik och ointresserad av baseboll så nådde berättelsen inte riktigt fram till mig. Det blir en trea av fem i betyg.

Yoko Ogawa – En gåtfull vänskap
Albert Bonniers förlag 2003
Originalets titel: Hakase no aishita süshiki

Finns här