Snökimonon – Mark Henshaw

12744481_10154610368784832_1872059843109409209_n

I december när vi på arbetet gick igenom inköp av vårens böcker från Svensk bokhandels katalog så var Snökimonon en bok som genast fångade mitt intresse.  Från förlaget Massolits beskrivning av boken: ”En säregen roman fylld av fascinerande karaktärer, där ledtråd efter ledtråd blottas och leder fram till ett dramatiskt avslöjande. Handlingen förs framåt med smärtsamt vackra meningar”. Jag får lov att erkänna att jag är vansinnigt förtjust i pusselromaner!  Jag älskar också romaner som varvar olika berättare i böckerna där de enskilda historier vävs ihop till en helhet i slutet och allt faller på sin plats. Det var inte svårt att förstå att min tanke därför var att detta måste vara en bok för mig och att den direkt hamnade i min läslista.

Och jag blev inte lurad på konfekten. Denna boken är underbar från början till slut. Direkt när jag läste inledningen så var jag faktiskt fast i berättelsen:

”Det finns tillfällen i ens liv då det händer saker som gör att man aldrig blir densamme igen. Det kan vara något som drabbar en direkt eller indirekt, eller något som en person säger. Men oavsett vad det är så finns det ingen återvändo. Och det ligger i sakens natur att när det sker så sker det alltid plötsligt, utan förvarning. ”

Ja ni förstår ju. Vem kan inte fortsätta att läsa efter en sådan inledning?

Boken tar sin början i Paris 1989 där polisinspektör Auguste Jovert just gått i pension. Han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter men han slänger bort brevet och vill inte ta reda på med. Kort därefter råkar Jovert ut för en olycka och möter sin granne Tadashi Omura, en juridikprofessor från Japan. De båda männen börjar umgås och berättar sina livshistorier för varandra och deras berättelser har något gemensamt, de handlar om fäder och deras döttrar. Sakta, sakta, bit för bit, likt ett pussel så lägger författaren fram romanen. Du som läsare får sätta bitarna på plats.

Att också författaren vill att läsaren ska se romanen som ett pussel kan man utläsa i en episod i boken. I en berättelse om Omuras far så görs en  jämförelse mellan europeiska och japanska pussel. Omura berättar om sin far som älskade att lägga pussel. Fadern beställer ett europeiskt pussel men efter att ha lagt pusslet blir han mycket besviken. I de europeiska pusslen så kan lösningen bara bli en och motivet finns på förhand klart. ”Det spelar ingen roll var man börjar, sade han. Man hamnar ändå på samma ställe till slut. Och man vet alltid om det på förhand.” I de japanska pusslen så kan det finnas oändligt antal lösningar eller lösningar som motsäger varandra. ”En del bitar är små, andra stora, men alla är avsedda att vilseleda, att föra in en på villovägar så att det ska bli så svårt och  så utmanande som möjligt att få ihop pusslet” För japansk kultur är pusslet inte en leksak utan ett sätt att begrunda tillvaron.

Romanen är pusslet som ska läggas, är det ett europeiskt pussel eller kan det likt det japanska pusslet finnas bitar som inte är de man tror de är? Det finns små historier, , större historier, vilka är viktiga för berättelsen, vill vissa historier vilseleda, är de viktiga för helheten?

Snökimonon är väldigt vackert skriven, språket och miljöbeskrivningarna är underbara.  Som läsare får du följa med på en resa och du har ingen aning om vart resan ska ta dig. Du får möta människor på olika platser, Paris, Algeriet, Japan. Du kommer att få ta del av många olika personers fascinerade berättelser och livsöden.  Du försöker sätta ihop romanen, lösa pusslet, få ihop personernas historier. Lyckas du lösa pusslet och blev det som du tänkt dig eller blir du totalt överraskad när motivet är på plats?

Andra som bloggat om Snökimonon är:  och dagarna går

Snökimonon – Mark Henshaw
Originalets titel: The Snow KimonoUtgiven på: Massolit förlag
Finns att köpa på Bokus, Adlibris, CDON